Nedräkning

Äntligen. Det är inte många timmar kvar på denna veckan och jag hoppas innerligt att min otur ska ta slut i samband med tolvslaget.

Ska ta det hela från början, det vill säga från måndags. Det var geografi som upptog all min lediga tid och provet skulle äga rum på tisdagen. Men mådagen började med en film på naturkunskapen. Film och naturkunskap är aldrig en bra kombination. Vi fick se insekter och annat som inte borde ses, i närbild. Bra start.

Sedan kom provet - som för första gången på hela geografiläsåret var kort. Första delen i geografi jag tycker mig ha koll på och vi får ett prov där vi ska svara kort och koncist. Kul, det provet och en redovisning om tryckkammare (!) är det som, enligt vår lärare, ska vara "perfekta tillfällen att höja sitt betyg på".

Jag har för övrigt tappat mängder av saker, fått tillbaka tre stycken mer eller mindre betygsavgörande prov, stött på före detta spanskvikarie på Ica (bärandes ett barn - här har vi "the personal reason"), tvingats sällskapa med min arbetsterapeut, träffat min allt-annat-än-själsfrände-men-definitivt-vikarie-i-före-detta-favoritämne på jobbet och tvingats ge människan hjälp, missat buss med fem minuter och avundats de numera fria treorna i Ulricehamn.

Men jag är inte bitter - för det är söndag och jag har allt hopp om kommande vecka. Vecka 22 klingar mycket bättre än vecka 21. Vecka 22. Vecka 22.

Idag kom jag ut för min pappa

Ja, det var hemskt uppseendeväckande när jag idag kom ut. Min pappa verkade inte ta det som jag önskat.

Det var under min bussresa hem från Borås idag som telefonen ringde och min pappa av någon anledning fått för sig att vara social. Det klassiska "hur mår du" var ett hej-jag-försöker-vara-ungdomlig-uttryck med "läget", startade samtalet. Sedan började det jobbiga när han frågade vad jag gjort i Borås - mitt kvicka svar blev "träffat några kompisar" och han verkade godta det. I själva verket var det alltså en talarkväll med MUF som genomlevts i Borås och det var som moderat jag senare under samtalet skulle komma ut som - inget annat.

Han pratade vidare om att vi borde ses någon gång, frågade hur det gick med körkortet (det står still - host) och om annat oväsentligt. Helt plötsligt återgår han till min Boråsvisit.
- Vad var det för typer du träffat då?
- Hehe, neej, vad det är för typer... (visst klarade jag mig?)
- Hur har du kommit i kontakt med dem då?
(Nej, vi är en organisation som jobbar undercover med att bränna röda stugor, slå små barn och säga fula ord)

Nu var det kört. Jag har ingen bra kontakt med den delen av den familjen utan att ha avslöjat min politiska åsikt, det här var inte direkt en utökad chans till förbättring av den relationen.

Efter lite hostande och nagebitande avslöjar jag det genom att först säga MUF och därefter förtydliga med det präktiga "moderata ungdomsförbundet" vilket följdes av tystnad i luren och sedan ett "jaha, så det var din politik, ja".

Nu är det bara de på jobbet jag ska komma ut för, sedan kan jag lika gärna tatuera in ett M i pannan.

När tankarna går för långt - eller stannar upp helt

Inte för att jag inte unnar mina skolkamrater det, det är klart jag gör - de är säkert välförtjänta av sin snart vunna frihet. Men jag ska ju inte förneka att jag inte är jätteglad för deras skull under tiden jag själv sitter och läser geografi.

Satsar på ett, som vanligt, väldigt diskret byte av samtalsämne.

Av någon anledning var vi idag fyra stycken som jobbade samtidigt under fyra timmar i en bokhandel där rushen inte är överdriven. I vanliga fall är vi två. Som vanligt misstänkte jag att jag tagit fel på dag och egentligen inte skulle jobba idag. Det började redan när jag vaknade av att klockan ringde och jag inte visste varför jag skulle upp. Mitt mentala tillstånd är allmänt förvirrat. Dessutom är jag alldeles övertygad om att det är söndag - trots att jag jobbat och vi inte har söndagsöppet annat än under jul. På tal om jul har jag också flertalet nätter drömt om att det egentligen inte är maj utan istället januari och att jag bara drömmer om att våren är här (jag drömmer att jag drömmer - panikattacken verkar närma sig). Det är vid sådana tillfällen man uppskattar att väckarklockan ringer för övrigt.

Tillbaka till Bokia, vi har prisändringar och jag har fortfarande ingen förståelse för varför vissa pocketböcker bara måste höjas från 63 till 64 kronor. Ett sådant slöseri med prislappsresurser. Idag gick vi igenom den skumma avdelningen jag helst undviker; mental hälsa med allt vad det innebär. Vad sägs om boktitlar som "Pervers? - om sex utöver det vanliga", "Hur du hanterar din 50-årskris" och något med ett sch-sch-ljud som ska göra dig frisk genom några halvskumma rörelser? Om man bortser från att det inte handlar om intressanta saker är det också hiskeligt dyrt. Men omtyckt av någon anledning. Många verkar tycka sig ha hittat den bästa presenten att ge bort till sin partner i boken om "Fotmassage"
- Neeeeej, jag har ingen baktanke med det!

Ännu ett bekymmer för min del är det om att jag ofta bygger upp bilder om händelser jag inte varit med om. Som det att min chef har beställt Pervers-boken - hur gick hennes tankegångar? Vilken ulricehamnare går in till den lokala bokhandeln i staden uppbyggd av rykten och köper boken "Pervers? om sex utöver det vanliga"? Vem är köparen, menar hon? Och hur lyckades hon komma på tanken att det var just den boken vi behövde i vårt sortiment? Eller ännu värre, det kanske inte är lokalt, det kanske är något vi måste sälja - efter beslut från Bokiatoppen. Jag ska försöka lämna de här tankegångarna nu.

Medan jag läser geografi kan ni andra alltid förnöja er med att ansöka om visum.

Åldern sätter inte sina spår

Ajdå. http://www.vuxenpoang.com har gjort mig smärre panikslagen. Enligt testet borde jag vara 25 år - jag har fått tips om hur jag ska göra för att få färre vuxenpoäng.

- Börja drick öl - hade det inte varit bättre att tipsa om saft? framförallt mer PK
- Åk till Hultsfred, dvs festivalen, inte staden - pengabrist är väl ändå ett giltigt skäl för både avdrag och godkännande
- Flytta ihop med några kompisar - snälla, jag tycker mamma tar för lång tid på sig på toaletten
- Ge dina krukväxter till grannen - jag tror helt ärligt inte att någon av mina grannar skulle vilja ha dem, de vattnas en gång i halvåret av mig och det sätter sina spår
- Sälj din bil, det är omiljövänligt - men jag har ingen bil att sälja!

Det är inte lätt att vara en mental gamling, det var bättre förr.

Namn: Johanna
Datum: 2007-05-15
Ålder: 17
Vuxenpoäng: 14.1
Uppskattad ålder : 25

Tessa, Märtha & Busan

Långhelg, tack.

I den naiva tron att jag idag för första gången på länge skulle få koppla av efter skoldagen, hade jag fel, fel, fel. Min mor som är den trevligaste bland trevliga fick självklart för sig att det går jättebra att vara hundvakt en dag som denna. Inte mig emot, men nu har vi redan två hundar hemma utan att vara hundvakter. En av dessa är också syster till den som just nu springer omkring på nedevåningen. Ett år gamla systrar. Jag har upplevt lugnare stunder.

Men samtidigt är väl detta sådant man inte ska beklaga sig över när man är hundmänniska.

Klippt

Jag hyser enorma kunskaper om genetik och genteknik (ja, det skulle vara om ifall att min naturkunskapslärare läser detta). Det är hemskt kul att spendera hela helgdagar med pluggande.

Frisörbesök i fredags. Det är alltid samma sak. Som andra människor klagar på tandläkarbesök klagar jag på frisörbesök.

Entrén var storslagen, jag lyckades ta mig in genom dörren utan att välta eller ha sönder minsta lilla ting. Jag log, sade hej, var trevlig och satte mig i en stol för att vänta på att min frisör skulle bli färdig med sin pågående kund - det skulle dröja och hon ursäktade sig. Den konsumtionen av Se & hör och Året runt kan inte vara hälsosam någonstans, jag är inte intresserad av hur Linda Isacsson vill ha sitt bröllop men det känns mer normalklingande att läsa en tidning än att sitta och stirra på sin egen nuna i en spegel.

Så småningom hoppar frisören på mig och drar en snöra runt min hals ("för att skydda kläderna") och började därefter slita i mitt hår (som jag för övrigt i all panik kvällen före gjort en inpackning på - för att kunna svara "ja" på frågan om jag gör regelbundna sådana - "alltid dagen före jag ska till er, två gånger om året dvs."). Hon frågar hur jag vill ha håret, jag svarar att hon gärna får ta bort det slitna (läs: de fyrkluvna hårtopparna), hon måttar mer än 10 centimeter.

Hon börjar klippa och som vanligt fungerar inte min kommunikation. Jag har inget gemensamt med en 20 år äldre frisör, tyvärr, och det gör det svårt att fördriva tiden med prat. "Jaha, har ni fullt upp nu med balen?" "Nej, de flesta vill ju ha lockar och det kan de göra själva" "Jaha..." Kul, ett samtalsämne avklarat.

"Du har fina hårstrån". Va?! Vad svarar man på det? Vad menar hon för det första? Är det något slags komplimang eller menar hon storleksmässigt? Jag analyserade det som en kommentar om storlek, men inte hjälpte det mig när jag skulle ge ett svar på det. Det fick bli ett leende.

Ännu ett problem med frisörer är dessa speglar, inte nog med att belysningen avslöjar varenda ovälkommen del i ansiktet på en, det innebär att jag måste komma till insikt om att mitt grimaserande är en oerhört stor del av min kommunikation med människor i min omgivning.

"Ska jag föna håret på dig?" Nej, svarar jag och kommenterar regnet utanför. Utan att ha lyssnat på mig kör hon in värmen i hårbotten på mig. Det konstanta nedskvättande som haft håret som destination men hamnat i ansiktet på mig, gjordes dock inget emot.

Hon tipsade mig också om en minimal flaska vars innehåll skulle vara jättebra för mina hårtoppar, i all hast kommer jag på den smarta kommentaren "ja, det kan jag skicka in mamma för att köpa någon dag" för ack, vad mina aningar besannades. Flaskan som hade storlek: obefintlig kostade 179 kronor. Jag kommer alltså inte skicka min mamma, det får finnas gränser för vad jag gör åt mitt hår. Det är dött i vilket fall som helst.

Nej, men det här med frisörer är väl inte min grej, helt enkelt.

Jag hatar det, jag verkligen hatar det. Att sakna en tid. Något som redan varit och aldrig mer kommer upplevas. Jag kommer aldrig mer få uppleva tiden med de människorna. Nostalgin. Människorna. Platsen. Tiden. Solen. Tankarna. Dofterna. Tälten. Sängplatserna. Affärerna. Husen. Träden. Promenaderna. Skämten. Sångerna. Lägerelden. Kareoken. Staden. Vattenkriget. Dansen. Tyskarnas engelska. Svengelskan. Allt.

International Youth Exchange 2006, Uslar - the best time of my life

...som redan nämnts X antal gånger

Fjäskstadens vårmarknad

En sådan sak. Jag har en otrolig längtan efter att få läsa intressanta bloggar just nu, men folk verkar ha andra saker för sig en lördag som denna än att uppdatera och komma med avslöjande inlägg.

Det som skulle bli ds-helg blev ds-dag och ds-dagen byttes ut till streetkampanj i Ulricehamn och streetkampanj i Ulricehamn blev promenad fram och tillbaka. Det var alltså delvis därför jag igår skickade sms för uppskattningsvis alldeles för mycket pengar.

Men Ulricehamn blev det för MUF. Dock hamnade fokus på att visa MUF:arna Ulricehamn istället för att visa ulricehamnarna MUF. Ebba tog tillfället i akt att agera guide och dra historien om hur staden bytte namn från Bogesund till Ulricehamn - det tolkades som att hela stadens förflutna och nutida medborgare är fjäskisar. När jag försökte berätta att vi inte längre har järnväg eftersom vi är måna om att modernisera vårt samhälle är det min medinvånare i Ebba som sabbar det hela genom att berätta att det nog handlade om en misslyckad tågresa som resulterade i att tåget gav kyrkan en ny öppning. Det är inte lätt att bara belysa en sida av saken när man är två ljussken (observera hur självsäkert och poetiskt det blev).

Jag lyckas alltid på något sätt ofta framstå som lokalpatriot i ögonen på människor som inte kommer härifrån - trots att jag egentligen inte tycker om staden. Men lite försvar kan man väl ägna sig åt ibland.

Det som skulle bli kampanj blev alltså något mer åt döda-tid-hållet. Första affären som besöktes var leksaksaffären. Johannes införskaffade vattenpistoler (nämnde jag att Johannes är 22 år?) och ägnade sig sedan åt att gång på gång kommentera hur bra de var - efter att ha skjutit på mig. Och den här människan kan inte förstå hur man kan vara emot vapenlegalisering trots att han själv är levande bevis på att äganderätten inte alltid kan innefatta rättigheten att använda ägodelen. Roligt var dock när vattenpistolen agerade "Sesam, öppna dig" i Johannes ficka.

Men bortsett från att vi inte fick något gjort var det händelserikt. Åke har en skrämmande fascination för totalt onödiga saker på Lidl för övrigt.

Ebba har på bilden placerats i Bokias lekstuga - and she liiiiikes it.

Min återkommande samhällskunskap

Jag kan, så där i förbifarten, nämna att jag mer eller mindre lovat min samhällskunskapslärare att bli mer bombhöger. Det känns bra. Min samhällskunskapslärare är för övrigt rätt god vän med Sveriges vänsterfalang och allt annat än bombhöger själv. Men jag tycker löftet var passande efter vår diskussion kring mitt historiearbete om Bill Clinton där hon tyckte det var kul att jag hade så mycket åsikter (tyvärr hade hon antagligen inte sagt så om jag varit av motsatt kön, men det är en annan diskussion). Hon tyckte jag skulle bli än mer aktiv muntligt - trots att hon vid flertalet tillfällen rynkar på näsan när jag säger mina åsikter publikt - och jag bemötte henne med ett leende och kommentaren "ja, jag får väl se till att bli lite mer bombhöger då". Jag lyckades tyvärr inte tolka hennes min därefter.

Helgen några dagar i efterhand

Att i en stad som Borås tvingas spendera tre timmar en söndag efter klockan slagit 18.00 är inte överdrivet roligt. Roligare blir det inte heller av att gå och släpa en väska som jag återkommande lyckas skada folk med på olika sätt.

Dock lyckades en timme dödas relativt snabbt på ett McDonald's belarmat av skilda fjortisgäng. Dessa gäng placerade sig som i östra och västra delen av restaurangen med mig neutralt sittandes i mitten - ätandes på en efterlängtad hamburgare och läsandes den billigaste tidningen från Pressbyrån (bortsett från "TV-bilagan" - det får finnas gränser). Det är inte allt för stimulerande att lyssna på fjortisars språk och samtidigt läsa något så intellektuellt som "Hänt extra" (endast 14 kronor!).

Denna väntan tog plats i söndags efter avklarad MSU Rikskonferens (ja, jag känner mig hemskt viktig). Resan började i lördags men förflöt allt annat än bra. Det fanns inga tågförbindelser, så om jag inte åkt vid tre på natten fick jag vara så nöjd med att komma några timmar sent - vilket jag gärna gjorde.

Problemen kom, sågs och lyckligtvis besegrades. Första mötte mig på bussen då det klassiska gänget med 40-åriga väninnor som alla beklätt sig med ett gott humör klockan 07.00 en lördagsmorgon gjorde entré. Fnittriga och 40-åriga damer är inte det mest önskvärda umgänget på en buss - tyvärr.

Sedan kom första tågresan och dagens sensation. När klockan var 08.40 och tåget skulle ha startats fem minuter tidigare knastrar det till i högtalarna:

"Vi har stött på lite problem, tyvärr. Detta tåg är utan förare."

Jag tänker inte kommentera detta ytterligare men på något sätt lyckas SJ skaffa sig tåg men inte förare. Antagligen har jag påverkats i alldeles för stor grad av mina klasskamrater men jag började misstänka en komplott mot mig då jag dagen före avgång offentligt i bloggen föreslagit ett borttagande av SJ.

Men annars gick helgen bra - bortsett från mitt optmistiska snoozande som resulterade i att jag inte fick någon frukost. Den nya dansen Kopiatorn - baserad på en verklig händelse - introducerades bland annat och jag fick lyssna på samma talare hålla samma pass för fjärde gången på mindre än ett halvår, men jag är inte bitter. Det är rätt kul.